- Project Runeberg -  Vansinnig eller icke? /
17

(1928) [MARC] Author: Wilhelm Hegeler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mustascherna sipprade regnet ned. Plötsligt frågade
han:

— Har det där herrskapet bott länge i Düsseldorf?

— Så länge jag kan minnas.

— Av allt att döma tycks de vara rätt förmögna?

— Det har jag verkligen ingen kännedom om.

— Åh, jag framkastade bara detta, svarade
ingenjören, ty man får i varje fall ett gott intryck av dem.

Holleder brast ut i skratt.

— Solitt? Ja, om de inte äro det, vet jag minsann
inte, vem som förtjänar den beteckningen. Düsbachs
räknas till stadens bästa familjer, och ni har ju själv
hört fruns yttranden, hennes goda omdöme gör ett
gott intryck på en ung man.

Horstmann nickade tankfullt.

— Skenet bedrager så ofta.

De svängde in på Viktoriagatan och gingo förbi en
fotografs skyltfönster. Holleder stannade och pekade
på en starkt upplyst ruta, under vilken man såg ett
par fotografier av stadens manliga notabiliteter,
omgivna av damfotografier.

— Vackert! Inte sant? Man får söka länge innan
man någon annanstans finner så många vackra damer
samlade. Alla äro så bedårande, att det är jämmerligt,
att man inte kan få en enda av dem till hustru!

— Varför kan man inte det?

— För litet pengar, svarade Bert. När jag gifter
mig, måste jag ha minst en miljon. Det har jag
högtidligt lovat min moder på hennes dödsbädd.

Ingenjören lät likgiltigt sin blick glida över
fotografierna. Plötsligt pekade han på ett av dem:

— Det är ju fröken Düsbach!

— Alldeles riktigt, genmälte Bert.

Horstmann kunde inte ta ögonen från fotografiet,
som framställde Anna i en dyrbar, mycket urringad
baldräkt.

— Det fotografiet skulle jag gärna vilja ha.

— Jag tror knappast, att fotografen vågar sälja
det till er. Det är visst inte tillåtet.

— Såå.

— Men om det är er särskilt angeläget att få kortet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vansinn/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free