Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
— Jo, jag gjorde allt, som kunde göras för dig!
— Ja visst ja! Du sände mig poliskonstaplar på
halsen för att de skulle fånga mig. Det var din
omsorg. Du utlevererade mig till läkarna. Vad jag
anförtrodde dig under sömnen, medan jag ännu trodde
på dig, det förrådde du. Och då jag äntligen kom
hem, sjuk, övergiven av alla, då satt jag i min
kammare och lyssnade och spejade. Jag tänkte, nu
kommer väl min hustru, som skyller mig allt och hon
kommer att säga: Även om alla andra svika dig,
stannar jag hos dig och delar ont och gott med dig. Men
vad gjorde du? Du behandlade mig som en trästock,
såg knappast åt mig, lät främlingar passa mig. Hur
usel du ändå varit. Jag har uthärdat den värsta
otacksamhet, har blivit besviken och bedragen,
utspejad och förrådd. Allt har jag övervunnit, allt har
jag uthärdat. Men att se dig så otacksam, så
djävulsk, det är för mycket. Du är ett avskum, ett odjur!
Du har uppfört dig som en sköka och nu skall du
sona dina brott.
Han sjönk ner i en stol och tryckte de knutna
händerna mot pannan. Anna iakttog honom under
tystnad. Han var kall som is. Hon var förvånad över,
att han talat så flytande. Hur kunde det väl vara,
att han, som vanligen hade så svårt att uttrycka sig,
med ens hade haft så många ord på tungan. Han
hade naturligtvis förberett sitt tal, medan han satt
ensam i sitt rum och grubblade. Det var det han
grubblat över, när hon trott att han var slö och likgiltig.
Hon hade varit dum, hon kunde gärna visat en smula
ömhet. Hon hade känt sig alldeles för säker. Hon
borde resa sig upp och kyssa honom.
Men hon, som så ofta hycklat kärlek, kände i dettä
ögonblick ett så glödande hat mot honom, en så
överväldigande motvilja, att det var henne omöjligt att
närma sig honom. Efter en lång strid mot hatet, som
brusade i hennes själ, lyckades hon slutligen få fram
ett par kyliga ord:
— Om du ville göra dig besväret att tänka över mitt
handlingssätt, skulle du kanske också förstå, att jag
haft ditt bästa för ögonen hela tiden. Men du
förstår ju inte sådant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
