Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han är ju prinsessans tillhörighet. Hon är en vacker
kvinna... ja, det måste man nu visserligen
medgifva... men likväl förefaller hon mig icke så litet
osympatisk.»
Fastän karnevalen och dess storartade baler voro
slut, hade sällskapsnöjena därför icke upphört.
Soiréer, dinéer, konserter: hvirfveln fortsatte att tumla
omkring. Man hade dessutom beslutat anordna ett
sällskapsspektakel, men detta skulle icke gå af
stapeln förrän efter påsk. Under fastlagstiden borde vi
ju vara måttliga i våra anspråk på nöjen, men...
enligt tant Marias åsikt voro vi alls icke måttliga. Att
jag icke regelbundet infann mig vid alla
fastlagsgudstjänsterna, det hade hon mycket svårt att förlåta
mig; men för att i någon mån hålla sig skadeslös för
min tröghet och likgiltighet, släpade hon oförtrutet
med sig Rosa och Lilly till kyrkorna för att höra alla
möjliga berömda predikanter. Och mina systrar hade
just inga allvarliga invändningar att framställa
däremot, ty ibland sammanträffade de i kyrkorna med
sina umgängesvänner af samma ålder... Pater
Klinkowström var lika modern bland jesuiterna som Murska
på operan. Och dessutom voro ju flickorna så där
litet till husbehof fromma.
Men jag höll mig under fastlagen borta icke
endast från gudstjänsterna, utan äfven från soiréerna.
Jag hade hastigt förlorat all smak för sällskapslifvet
och föredrog mången gång friden och lugnet i mitt
hem framför det offentliga lifvets, bjudningarnes och
balernas nöjen. Vid dessa tillfällen, under dessa
fridfulla stunder lekte jag med min son, och sedan den
lille kommit till ro för natten, plägade jag sätta mig
framför brasan med en god bok i handen. Någon
gång erhöll jag besök af min far, som bortpratade
någon timma i mitt sällskap. Det var helt naturligt...
och läsaren känner sannolikt icke någon förvåning
däröfver... att samtalet ideligen rörde sig omkring
minnena från hans fälttåg, dessa för honom så
oändligt kära minnen. Jag hade gifvit honom del af
baron Tillings berättelse om Arnos sista stunder, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
