Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
gånger liade han sedan dess gjort den resan, men
aldrig hade dock minnet av den första älvfärden
förbleknat. Nu ville han ge Karin ett sådant
färdeminne med genom livet; det kunde lara henne
åtskilligt, om hon vore vaken och mottaglig.
Skilsmässans stund var svår, och Karin gjorde
den kort. Hon hoppade i båten och satte sig mitt
emot far, som stötte från land och lade ut årorna.
Båten var liten och snipig i båda ändar och lätt
som ett skal.
Karin viftade åt mor och syskon, så länge hon
såg dem, vilket icke var länge, ty snipan gled med
svindlande fart utför, fast far nyttjade årorna
mest blott till att styra med. Det är ett lätt
arbete att ro med strömmen, men Karin kände att
en sådan lätt färd också kan vara svår, då den
går bort från de kära, från allt som hittills varit
ens värld.
Karin satt mitt emot far och såg nedåt älven,
men fast han hade ryggen mot riktningen av
deras kurs, vände han sig om så ofta och snabbt,
att ej en sten eller annan fara för-ut undgick
hans vaksamma blick. Alltid vände han sig om i
rätta ögonblicket; Karin behövde aldrig varsko
honom, då hon framför dem såg vattnet i
brusande virvel kring någon sten eller såg det rusa i
små livliga vågor över ett grunt ställe.
Tiden blev ej Karin lång; aldrig hade hon tänkt
sig, att en färd utför älven hade så mycken
spänning och tjusning i sig. Att den för henne var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
