Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
snart gled båten fram i lugnare vatten, och far
vände den åter, så att Karin fick utsikt framåt
igen, nedåt en lugn bukt av älven med leende
stränder. Men tjusad av den överståndna faran
vände hon sig om och säg uppåt forsen, som
skummade vit bakom dem och röt som i vanmäktigt
raseri över att ha gått miste om sitt rov.
— Var du rädd, frågade far och torkade svetten
ur pannan.
— Kanske litet, när jag såg nedåt forsen, men
det gick över, när jag såg på dig, far.
Han smålog nöjd. Det känns tillfredsställande
att segerrikt ha kämpat igenom en fara, han
erfor alltid den tillfredsställelsen efter färden
genom den forsen, och än mer ökades denna
behagliga känsla av den tillitsfulla beundran han läste
i sin dotters blick och av medvetandet att ha
räddat också henne igenom faran.
— Det var klokt av dig att se ifrån stenarna
till far din, då du höll på att bli rädd, sade han.
Jag gjorde detsamma, första gängen jag for med
min far utför där. Du kommer kanske i andra
sorters brusande floder där ute i livet, glöm då
inte att du har ett än vaksammare fadersöga att
se in i och en än starkare fadersarm att lita till
på färden!
Karin svarade ej, men bon gömde orden.
Den återstående delen av älvfärden var lätt,
och slutligen gled älven i en lugn, blank
vattenbacke med grunt vatten men utan stenar ut i sin
vida, lugna sjö. Men det tog ännu lång tid att ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
