Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
— Ja, kyss din pappa! svarade Estrid, som
förstod den outtalade frågan och veknat av mannens
sätt mot barnet.
Aslög vände sitt ansikte mot fadern, och han
kysste sitt barn för första gängen, med en
förnimmelse av andakt.
— Flyttar du inte till oss nuf frågade gamla
frun.
Han såg på Estrid.
— Vi kan inte gärna säga upp någon av
hyresgästerna förrän till om en månad, sade Estrid
hastigt.
— Det är bäst jag bor kvar där jag bor.
— Men du måste äta lios oss, sade hans mor.
— Inte passar det att vedkarlen äter med vid
bordet, invände ban leende.
— Visst ska du äta med oss, sade Estrid med
tapper självövervinnelse.
— Jag kan ju betala för mig genom att bära
veden gratis, föreslog ban med en humoristisk
glimt i ögonvrån.
Hon kände igen den där glimten sedan förr;
hon hade alltid tyckt så mycket om den. Den
gjorde mer för honom lios henne än hittills något
sedan hans återkomst.
— Inte ska du vara vår vedkarl längre nu,
invände hon.
— Varför inte? frågade han käckt.
Denna flärdfrihet och käckhet voro något nytt
hos honom, som han måtte ha förvärvat under
sitt arbete därute. Fast detta ej tycktes ha burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
