Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
möta den utan att bli på ett lyckligt sätt
förvirrad.
Så kom julafton.
På förmiddagen kom ett stadsbud med en korg,
adresserad till fröken Aslög Bergsten. Korgen
knarrade ocli gnällde. Rodnande av iver ocli
förväntan, öppnade Aslög locket ock trodde ej sina
ögon av förtjusning, då en liten svart, klumpig
valp med rynkig liud, släpande öron och breda,
bruna tassar krånglade sig upp över korgkanten
och tittade på sin lilla överlyckliga matmor med
de oskyldigaste valpögon i världen. Han hade på
sig en liten sele, och på den glänste en namnplåt
med Aslögs namn och adress. Vem kunde ha
skickat honom.
Men innan man ens börjat gissa, kommo nya
överraskningar, denna gång från Nordiska
kompaniet. Mössa, muff och krage av äkta skiun åt
Estrid, en lätt och mjuk och varm vadderad
sidenmorgonrock och fodrade inuepjäxor till gamla
frun ocli ett klänningstyg åt jungfrun.
Vem kunde ha skickat allt detta? Det kunde
väl aldrig vara Alfred? Var skulle han ha fått
pengar ifrån? Men vem annan än han skulle det
kunna vara?
Medan de ännu provade och beundrade och
undrade kom Alfred.
Men var det han? Röst och ögon voro hans,
annars fanns det intet av vedkarlen i denna
slätrakade, finklädde herre. Han såg på Estrid, som
stod där, blek av sinnesrörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
