Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
lyft in den i förstugan och sedan gått sin väg, och
till sin förskräckelse hade Gertrud sett Lisa ge sig
i färd med att ensam försöka förpassa den dit den
skulle.
— Är Lisa tokig? bannade Gertrud och tog i.
Men när hon knogade, tänkte hon mer på
koffertens ägare än på den. Så gulblek morbror Maltes
hy var, och så rak han försökte hålla sig, fast det
kostade honom ansträngning! Han hade bestämt
något inre lidande, som han inte ville låtsas om
själv och heller inte ville låta andra låtsa om. Allt
detta hade Gerti genast uppfattat och mer till. Hon
hade sett något grämsjukt och ironiskt under hans
förbindliga leende. Han såg ut som om han
bedragit sig på livet och kände det bittert att inte
lia tid på sig att taga skadan igen.
När modern med sin gäst kom uppför trappan,
kom Gertrud just ut ur rummet efter att ha ställt
kofferten till rätta därinne. Det blev nu hennes
tur att hälsa på morbror Malte. Sedan hon gjort
det, måste hon ned i köket och se till maten och
laga att den kom på bordet så fort som möjligt.
Vad som förvånade Gertrud var att varken
modern eller Eva kunde se att morbror Malte var
sjuk.
— Han har alltid haft blek ansiktsfärg, sade
modern.
— Han håller sig ju så rak och går spänstigt,
sade Eva.
Ingen av dem märkte vilken ansträngning det
kostade honom. Men Gertrud såg det och fick för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
