Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
O, om morbror... vill morbror ha någon av oss
hos sig, så tag Eva!
Han slöt ögonen igen, och Gertrud försökte
återtaga sina strykningar, men hennes händer darrade
så av den iver hon kände, att ban måste märka
det. Han sade dock ingenting om det utan lät
henne hålla på.
— Har inte Eva lika mycket att göra här i
hemmet som du? frågade han efter en stund.
— Jag kunde så väl åtaga mig hennes göra liär,
om hon finge komma till Stockholm.
— Kunde inte hon lika väl åtaga sig ditt, om du
finge komma till Stockholm?
Det låg tydlig ironi i hans ton. Gertrud undrade,
om ban tyckte att hon ansåg sig själv för
oumbärlig i hemmet.
— Det är mest lor pappas skull jag inte skulle
vilja lämna hemmet. Eva förstår inte vad han
säger, så bra som jag. Jag ligger nog också
mellor hushållsgöromål än hon. Jag duger inte till
något finare, men det gör hon.
Åter var det tyst en stund.
— Du vill således inte komma till mig.
— Visst skulle jag vilja; jag tycker så mycket
om morbror, men ... pappa ... och allt här hemma.
Snälla morbror, tag Eva! Morbror skulle ha så
mycket trevligare med henne, ocli hon ...
— Har bespetsat sig så på det, ifyllde han.
Gertruds ögon fylldes av tårar, och hon hann
inte dölja det för honom. Nu hade hon i sin dumma
iver ohjälpligt fördärvat Evas utsikter, tänkte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
