Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Men Ester visade sig ha gått med lielt andra
tankar än dem Anna i sitt djupa missmod
tillskrivit henne.
— Hör du, sade hon plötsligt, varför talar du
inte om för pastorn hur du liar det hemma, att de
inte ger dig tid att liisa över?
Anna blev så häpen, att hon stannade och såg
på Ester.
— Vad vet du om det? frågade hon.
— Det måtte jag väl veta! Vi har just talat om
det, mamma och jag, att det är skamligt av
Karlssons så de utnyttja dig! Aldrig den ringaste
ledighet! Det är nog att de låta dig gå till läsningen
alls! Kunde de, så hindrade de dig nog från det
med.
Den medkänsla och det förstående för hennes
förhållanden, som lågo i Esters förtrytelse, gjorde
Anna obeskrivligt gott. lion smälte invärtes, och
hennes avund mot kamraten försvann. Inte hade
lion drömt sig något sådant som att någon skulle
finna ursäkter för hennes okunnighet, förstå hur
hon hade det och uppröras å hennes vägnar! Och
att den, som så gjorde, skulle vara just Ester!
Annas känslor voro starka och djupa, men lion
hade inte lätt att visa dem. Från sin spädaste
barndom, uppvuxen i en omgivning utan kärlek,
hade hon tidigt vant sig att dölja och behärska
sina känslor i synnerhet de veka och varma. Ingen
begärde dem ju, och ingen var till reds att
besvara dem. Av gammal vana behärskade hon sig
nu med. Hon slog ej armarna om kamratens hals
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
