Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
att också få göra sig gällande lite, få sin tur att
ha roligt. Och så skulle det börja med att hon
måste gå ifrån och lägga sig för Sigrids skull!
Harmen ville resa sig på nytt, men då såg hon
åter upp mot stjärnorna och kände sig lyft ur den.
Hon kom därvid att tänka på de lugna ögon som
nyss sett in i hennes. De hade haft något i sig, som
gjort på henne ett intryck liknande
stjärnhimmelns. Grubblande över vem lian var som sett på
henne så, gick hon över gården och mellan
snövallarna fram mot stugan, där hennes och systerns
rum var beläget. Hans namn kunde lion ej
minnas; hon hade i sitt huvud en mängd nya namn
utan att ännu kunna placera mer än ett fåtal på
de personer de tillhörde. Hon mindes bara att ban
kallats professor. Men vem han än var, så måste
han vara en ovanligt rar och fin människa för att
kunna ha sådana ögon, det var resultatet hon kom
till. Han hade sett ut som han genomskådat henne,
förstått vad hon kände, tyckt synd om, men också
gillat henne. Det intrycket hade hon fått, men hon
vågade ej sätta tro till det, utan kallade sig själv
inbilsk, som kunnat komma på en så otrolig tanke
som att en främling skulle befatta sig så mycket
med henne.
I herrarnas rökrum satt under tiden professorn
med sin cigarr ocli en bok. Musiken och det
muntra glammet i det stora rummet näst intill varken
störde eller lockade honom. Han hade ej kommit
hit för att roa sig, bara för att vila och läsa sådant
som han under terminerna ej hann med. Men ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
