Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»fi
ej mer skulle se henne, sedan han fått lära känna
Sigrid, tänkte hon.
Den kvällen var det intet som hindrade Hedvig
att vara med i jullekarna. Men hon hade intet nöje
därav. Hon plågades av att se hur Sigrid ocli
professorn tycktes höra ihop i leken, och hon
plågades ännu mer av sitt eget hjärta; det var blivet så
tungt och missunnsamt.
Omärkligt smög hon sig bort, tog hatt och kappa
ocli gick ut under stjärnorna.
Var det verkligen bara ett dygn sedan hon stått
här med professorn och känt sig så högtidligt
lycklig? Hon frågade sig självrannsakande varav
lyckan bestått. Om det verkligen varit blicken mot
oändligheten och Gud, som varit själen däri, borde
hon ju kunna erfara den nu med. Men hennes
hjärta var tungt och oroligt, och hon kände en
stygg missunnsamhet, som stod i strid med Gud
och skymde bort honom.
Sakta gick hon 1’ram mellan snövallarna och såg
upp i stjärnhimmeln för att lugna sitt sinne. Hon
kom in på en mindre väg, där granarna stodo tätt,
gröna under snön.
Hon lyfte sin ande i bön till Gud, sade honom
hur nedstämd och stygg hon kände sig och had
om hans hjälp.
Den kom genom en gåva ban givit henne.
Hennes hjärtas stämning göt sig i rim och rytm. Hon
grävde i kappfickan, fick tag i sin lilla
anteckningsbok med penna och satte sig i en snödriva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
