Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Hon försökte sedan ofta få fågeln att upprepa de
där orden, men papegojan var egensinnig och sade
bara vad hon själv ville. Uet var åtskilligt men
ingenting som fru Herbertson eller någon av
hennes bekanta kunde förstå. Antagligen var det
portugisiska uttryck, dem hon lärt av sina
förutvarande herrar, innan Herbertson köpt henne.
— Jag tycker det är kusligt att höra Gojan sitta
och säga saker som jag inte förstår. Det kan ju
vara både svordomar och annat fult. Vem vet vad
portugisiska sjömän lärt henne! brukade fru
Herbertson säga till sina vänner.
Det misstänkta var också att fågeln ropade ut
dessa obegripliga ord med påfallande råa tonfall.
Dels för att vänja papegojan av med dessa
tonfall och ord, dels också av ömhet för fågeln,
brukade fru Herbertson tala med mild och smeksam
röst till henne. Papegojan lyssnade, kråmade sig
men vägrade att säga efter. Då det behagade
henne att svara alls, gjorde hon det med
oartikulerade skrik eller med något av de där utländska
uttrycken. Blott då hon var vid synnerligen gott
lynne belönade hon sin matmor med sin siste
husbondes uttryck, tydligen det enda han hunnit lära
henne. Men det var ej ofta hon hugnade sin
matmor med det, ty Gojan var en vresig fågel och
oftast vid dåligt lynne.
Det lilla hushållet bestod utom av matmor och
papegoja även av en ung flicka, hälften
tjänarinna, hälften fosterdotter. Någon tid innan Gojan
gjort sitt inträde i hemmet, liade Lotten kommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
