Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
och betraktade djuret och gick sedan ut i köket
och började syssla där.
När Lotten koin hem från kyrkan, var kaffet
kokt och brickan i ordning med det bästa dopp.
— Kommer det främmande? frågade hon, en
smula rädd att fastern skulle tycka att hon dröjt
för länge borta.
Hon hade verkligen gatt en liten omväg hem för
att få luft.
— Inte vad jag vet. Sätt dig nu, så ta vi oss en
tår. Du är nog hungrig.
Lotten satte sig undrande. Så vänligt hade
fastern ännu aldrig talat till henne. Vad kunde väl
ha hänt?
Bäst de sutto, ropade papegojan ut sina båda nya
meningar med de motsatta tonfallen.
Lotten såg hastigt upp, och ofrivilligt sökte
hennes blick fasterns ansikte.
— Hon har fått nytt i sitt ordförråd, och du hör
nog, vem hon härmar, tänker jag, anmärkte
fastern torrt.
Det låg ett strävt leende kring munnen, och i
ögonen låg det något som Lotten ej trott den
barska fastern i stånd till. Det låg något likt ett
ödmjukt erkännande i den fasta blicken. Lotten
satt stum av undran. Vad gick åt den stränga
fastern ?
— Genom den fågeln har jag i dag fått en läxa,
som jag hoppas ska göra mig gott, fortfor fastern
och tillade nästan vekt: Och dig med, stackars
liten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
