Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lä!)
dem, och det ger alltid ökat innehall ät livet att
tycka om, även om det bara är djur. Och mors
hjärta rymde inte bara mannen och barnen utan
också djuren. Sina kor kände hon och var
förtrogen med deras olika temperament. Skälikon var
för henne den vän som lion kunde lita på. Mor var
mycket tacksam mot skälikon, ty denna kom
alltid hem med hela sin flock om kvällarna, även
sedan svampen börjat och granngårdarnas kor läto
förleda sig att dröja borta bela nätterna ibland.
De smeksamma getterna voro riktiga små
personligheter; även de skygga fåren och de dumma
hönsen kunde visa individualitet, så att mor
särskilde dem från varandra ej blott efter deras
utseende utan också efter hurudana de voro.
De flesta av dessa djur voro födda på gården och
hade vuxit upp under mors vard. Annat var det
med grisen. Han kom ny för varje år, kom som en
liten ensam kulting långväga ifrån och hann inte
växa sig in som en individ i djurförsamlingen,
innan lian slaktades.
Det var nog alltid lite bekymmersamt med
griskultingen när ban först koin, liten och ensam,
tagen från mor och syskon och barndomsstian och
grisgården, där ban hittills haft sin värld, för att
släppas in i sin kätte borta i ladugårdens mörkaste
vrå. Det var inte underligt att ban hade svårt att
bli van ocli trivas, men så förtvivlad över
ensamheten som detta års lilla griskulting var hade
ingen förut varit. Mor visste sig ingen råd med
honom. Man kunde ju förstås låta honom skrika, tills
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
