Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
att ta bort bräderna, så att nasse skulle kunna
komma ut och in under dagen. Men hon gjorde det
utan att knota.
När hösten kom och det blev kallt, måste
stenarna läggas tillbaka och nasse avstå från sin
gård. Men då var det också tid för de andra
djuren att från sommarbetet flytta in i ladugården
för vintern, så det blev sällskapligt och trevligt
därinne. Dessutom hade nasse nu inte så lång tid
kvar att leva, om han skulle hinna bli färdig till
jul att på sitt sätt bidraga till festligheterna.
Han var nu fullvuxen, stor, frodig och frisk.
Sjukdom och ålderdom behövde ban aldrig lida
av. En dag förpassades ban från sin jordiska
tillvaro av far, som kunde konsten att slakta så, att
djuret knappt märkte vad som stod på, förrän det
var över.
Sedan tillreddes nasses kvarlevor, och när julen
kom, fick han vara med på själva julbordet, och
säkert är, att han inte smakade sitt husbondfolk
sämre, därför att de kunde ha medvetandet att ha
gjort hans korta liv så drägligt för honom som det
stått i deras makt att göra, och att de till och med
gjort sig besvär för det.
Det finns ingenting så vardagligt och obetydligt,
att det ej kan och bör inrymmas inom ramen för
praktisk kristendom, och det finns ingen varelse,
ens bland djuren, som människan har rätt att
utesluta ur sin barmhärtighet. Av ren tanklöshet
felas nog ofta mot djuren, och bland dessa kanske
mest mot de stackars grisarna, som man flerstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
