Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 3, mars 1903 - Ättestupan. Af Fredrik Nycander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årg. VI. Mars 1903. N:o 3.
ILLUSTRERAD MÅNADSSKRIFT.
ÄTTESTUPAN.
Solen skiner på ättestupan,
furgrön milslånga skogen står,
ljusblå hvälfver sig himmelskupan,
och i blånaden lärkan slår —
ensam vandrar jag fram i djupan
dal bland snärjande törnesnår.
Bär förtviflan i hjärtats gömma,
våndas tungt denna solskensdag,
ser på stupan och börjar drömma
om förintande af mitt jag —
när i forntid man ville glömma
smärtan, så var de tröttes lag.
Upp de stego på bärget höga,
trädde ytterst till klippans rand,
öga stodo de där mot öga
med sitt älskade fosterland,
kände fasan för djupet föga, *
tärda hemskt af sin längtans brand.
Knöto händerna, togo språnget,
lågo döda i stilla dal.
Allt det onda var från dem gånget,
allt, som gjorde dem bittra kval,
mörkret tog dem emot med fånget
fullt af glömska, som daggen sval..
Väldigt lockar mig ättestupan,
ödesdiger hon för mig står.
Då jag skådar mot himmelskupan,
lifvets jubel en lärka slår —
och jag vandrar förbi i djupan
dal bland snärjande törnesnår.
Fredrik Nycander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
