Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Stoftets barn i stoftet fångna
Dig o Fader vi åkalla.
Svaga, blinda, vilsegångna
äro vi, enhvar och alla.
Dunkelt våra facklor brinna
i en värld, som hatar ljuset.
Lys oss, led oss, att vi finna
vägen fram till fadershuset.
G. Thorsell.
Vårt förstånd är för trångt för att kunna vara en
bostad åt gudomligheten: för henne är blott vårt
hjärta en värdig boning.
J. Fichte.
Så länge det eviga icke är vunnet, så länge rör
sig i själens djup någonting, som liknar en svidande
hunger ... Hvarför hungrar människoanden efter
det eviga? Emedan han är danad att vara Guds
beläte, och Gud är hans urbild. Till sin urbild
längtar allt skapadt. Men Gud är den evige och allt
evigt har i honom sitt enda fäste ... Han är den
ende, som äger evighet och odödlighet genom sig
själf, så att andra varelser äga den gåfvan endast
genom förbindelsen med honom. Människoandens
oafvisliga dragning till sin urbild är därföre en
dragning till det eviga, då den är en dragning till Gud, och
hungern och törsten efter det eviga är längtan till
Gud.
Pontus Wikner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
