- Project Runeberg -  Vår inre värld /
86

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

86

tiva urfäder kan tjäna, som organ för den högsta
konstgjutning — kan komma otaliga människor att
vid en sonat af Mozart, en symfoni af Beethoven eller
inför en tafla af Rafael eller Michelangelo glömma
mat och dryck och lifvets alla bekymmer för att
minnas dessa ögonblick som lifvets högsta
upplefvelse. Här har något nytt inträtt i tillvaron, lika
märkvärdigt, ja, långt märkvärdigare än att
evolutionen förvandlar vätgas till guld eller den fula
bladmasken till en vacker fjäril.

Lifvet har hittills enligt naturvetenskapens
uppfattning tillryggalagt vägen från urämnet till
vätenebulosan, därifrån till protoplasman och från
protoplasman till människan. Skulle det ej då under sin
fortgång genom årmiljonerna ännu hinna förvandla
människolifvets ofullkomligheter till andligt guld af
ädlaste slag, ja t. o. m. mänsklighetens »krokodiler
och boaormar», som William James uttrycker sig,
till ädla karaktärer och stora andar?... och så
undan för undan tills vi nått långt bortom våra
aningars och drömmars gräns.

Denna tanke tränger sig äfven på oss inför den
till visshet gränsande sannolikheten, att vår jord är
dömd till undergång med allt hvad däruppå är, att
solen skall slockna och att vårt solsystem en gång
skall se sin sista stund. Förbi då med allt hvad
människohanden utfört och tanken tänkt, såvida ej
lifvet vore en andlig verklighet, som förblefve
tryggad bortom tid och rum. I sin berömda
Uppsalakantat besvarar Viktor Rydberg frågan om hvad som
är det bestående i tillvaron med de vackra, ofta
citerade orden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free