- Project Runeberg -  Vår inre värld /
89

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

89

sökningar, — där öppnar sympatien med dess
intuitiva förnimmande för oss portarna till den inre
världen.
»Där känslan är stark», där själen vuxit
genom att känna och lida med hela naturen, där erfar
äfven människan intuitivt, att hon dömer rätt, då hon
i alla sina intryck och förnimmelser från
yttervärlden ser en manifestation af något andligt.

Vi finna detta andliga först hos våra närmaste,
våra medmänniskor. Vi tro på det, utan att
någonsin kunna bevisa dess existens. På samma sätt tro
vi äfven på ett högre andligt lif och på ett högsta
andligt väsen. Har lifvet, verkligheten, i oss
utkristalliserat en personlighet med ett kännande hjärta
och en tänkande själ, finns det här på jorden
godhet och barmhärtighet, hur absurd, hur förmäten
vore ej då den tanken, att världsalltet själft, att lifvet
i all sin storhet och i allt sitt ofattbara majestät ej
skulle rymma en outtömlig källa af godhet och
barmhärtighet, ett hjärta, en personlighet, en Gud,
som kunde famna oss med en oändligt större kärlek
än vi här på jorden famna våra kära. I lifvets
heligaste stunder förnimma vi allt detta med en visshet,
som intet kan rubba, — som en långt fastare och
tillförlitligare verklighet än den våra sinnen
förmedla. Och vi förnimma att hela naturen på samma
sätt ej är något annat än en uppenbarelse af ett
andelif, — att allt är ande ...

Vetenskapsmannen söker förgäfves efter ändamål
i naturen och glömmer att han själf ej lefver en dag
eller timme utan att alltjämt sätta mål för sina
sträfvanden, för sitt folks och mänsklighetens lif. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free