Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
stora symfoni, som en gång utan störande missljud
skall tona genom världsalltet till Skaparens ära.
.. . Den frågan ligger nu nära till hands: hvad
är det för kraft, som åstadkommer denna väldiga
rörelse, evolutionens alltjämt framvällande ström i
riktning uppåt? Det måste ju vara den starkaste
makt i hela universum, som kan åstadkomma ett
sådant jättearbete. Förvisso, jå, och ingen lär vä!
tveka att denna makt är Guds kärlek. Det var Gud,
som bragte det första stora offret, då han åt
materien gaf lifvet. Såvidt vår tanke vågar syssla med
denna den största af alla metafysiska frågor,
hvarför Gud öfverhufvud taget skapat sin värld, så måste
vi fatta det så, som om Gud behöfde ett föremål
för sin kärlek. Därför skapade han och skapar allt
fortfarande materiella världar och ingjuter i dem sitt
lif och sin ande. Men för honom var det ej nog att
skapa, hans gränslösa kärlek måste också taga vård
om de varelser, han kallat till lif, och leda dem till
det hem han beredt dem. Men då de hunnit den
grad af utveckling, att de kunde göras ansvariga för
sina handlingar gaf han dem den dyrbaraste af alla
gåfvor, den fria viljan, utan hvilken en fortsatt
utveckling icke var tänkbar. Den gåfvan hade dock
äfven sin skuggsida, ty den innebar ju en möjlighet
att förneka gifvaren, att trotsa hans bud och motsätta
sig hans ledning. Vi veta ju af vår dagliga
erfarenhet huru många det är, som fresta den möjligheten.
Skulle så hela Guds skapelseplan brista sönder? Nej,
den som uppgjorde planen, hade också förutsett allt.
Han visste slutet, liksom han visste början. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
