Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
då, att saken ej kan ändras, må vi väl akta oss för
egenmäktiga ingrepp i vårt öde, för att icke gå miste
om den välsignelse som kan framspira ur lidandet.
Låt oss därför säga jå till ödet och tillväxa i styrka
under brottningskampen . . . Var i ditt inre
oantast-bar. Det är ingen omöjlig fordran. Ty hvad helst
där stormar in mot dig, din själ förmår det icke
skada, om du förvägrar det inträde. Slaget kan
träffa ditt arbete, din ställning. Det kan beröfva dig
hvad du håller högt och kärt, det som utgör din
fröjd i lifvet, men s j älf vet, ditt väsens kärna kan
det icke nå, om du ej prisger det och lämnar själens
helgedom obevakad. Den hvars själ ej drabbas af
ödets slag är alltid räddad.
I stället för att rädda sin själ ur skeppsbrottet,
rufva de flesta öfver sitt olycksöde och låta sig
däraf förtäras. Det förefaller nästan som ville de
genom tårefloden i barnsligt trots hämnas på ödet.
Därmed bevisa de blott, att de ej äro värda att
kallas människor och icke vuxna det lif som blifvit
dem gifvet.
Hvad skulle väl kunna hända mig? Vill lifvet ej
längre bära utan krossa mig, nåväl, då skall jag
bära det och visa, att jag trots allt förmår lefva.
Om allt omkring mig ramlar och jag ej kan rädda
ur spillrorna annat än min nakna tillvaro, vill jag
hälsa den stunden såsom ett befrielsens ögonblick,
då min själ får andas en renare luft och en ny
lifsepok skall taga sin början. Lider jag stora
förluster, så må det fara som ej kan hållas. Förintas
ett verk som kostat mig år af mödor, då saknade det
lifsvärde och jag är glad, att tiden ännu är min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
