Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår och uppståndelse.
»Det är solljus i luft, det är blomster på mark
Det är strålande vår öfverallt,
Och det sorlar och jublar i doftande park
Där den sista af drifvorna smalt.
Och i lundarnas topp
Stämma hymnerna opp,
Och uppståndelsens ande står väldig och stark
Där det nyss var så öde och kallt.»
FJALAR.
•
»Den blomstringstid nu kommer med lust och
fägring stor, du nalkas ljufva sommar då gräs och gröda
gror», så talar skalden och ger uttryck åt all den
glädje som besjälar människorna, när de stå inför
vårens ständigt nya under. Denna tid är för oss i
norden så mycket rikare och vackrare därför att vår
stränga vinter gör skillnaden mellan årstiderna så
mycket större. Det är som om allt under vintern
vore dödt för alltid och begrafdt under det hvita
snötäcket. Endast våra knotiga tallar och smidiga
gröna granar påminna oss om, att det finns lif och
lifskraft under den skenbara liflösheten. Och så,
innan vi veta ordet af, har solen väckt upp allt
sofvande lif. Bäcken dansar fram mellan frigjorda
stränder, safven stiger i stammarna, grönskan slår
liksom i ett trollslag ut sin doftande mantel kring
skogar och ängar, JHommorna sträcka sig upp för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
