Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
kommer dödens problem. Ju längre, ju djupare och
starkare vi personligen upplefva lifvets gåtfulla
under, desto häftigare uppröras vi af dödens hemska
verklighet. Som ljuset är, så är ock skuggan. Ju
mera lifvet för oss uppenbarar sin djupa sanning och
höga bestämmelse, sitt gudomliga ursprung och sin
förborgade härlighet, desto vanvettigare förefaller oss
döden. Ju högre ett lefvande väsen står, desto
omöjligare förefaller oss dess undergång. Hur kunna
människorna dö! Om det inte vore en årtusenden
gammal erfarenhet inom mänskligheten, att alla
människor måste dö, och att allt kött är hö, så skulle
ingen människa hålla det för möjligt. Ty det vänder
egentligen upp och ned på såväl vår känsla som vårt
förstånd...
Om människorna doge först när de vore
ålderstigna och lefnadströtta, om deras lif slocknade
såsom ett ljus, som brunnit ut, om vi alla kunde få
denna önskan uppfylld: måtte jag inte dö förrän jag
själf vill, då kunde man förstå det hela, ty då vore
det ju människan själf, som vid lifvets afton efter
fullgjort dagsverke, gjorde upp räkningen med
tillvaron. Men den död, som rusar emot oss som ett
rofdjur och icke hvilar, förrän den slitit oss i
stycken, den död, som lömskt sätter sig fast och
härjar i det fördolda, tills människan utan motstånd
faller samman, den död som bryter knopparna, innan
de slagit ut, som blåser bort blommorna, innan de
gifvit frukt, och som skördar frukten, innan den
hunnit mogna, denna död är fienden...
Hvad är döden? Alla känna vi den, men vi veta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
