Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Höstpsalm.
Af förgängelsen är färgad
all den fägring, sommarn gaf;
åkerns sista skörd är bärgad,
ängens blommor fallit af,
och när höstens vindar svala
härja lund, som gulnad står,
höra vi Guds stämma tala
om hur snart vår tid förgår.
Liksom strån för lien falla,
skola vi ock mejas ned.
Hö och stoft vi äro alla,
lång är ej vår vandringsled,
men om också döden skrifver
lag för allt, som föds på jord,
dock evinnerligen blifver
oförvissnadt Herrens ord.
Låt, o Gud, på oss fullbordas
löftet i dess vittnesbörd
om det hvetekorn, som jordas,
men skall gro till evig skörd!
Värdes ock när lefnadshösten
bredt sin skymning kring vår stig,
rikt hugsvala oss med trösten
om ett lif i ljus hos Dig!
E. N. Söderberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
