Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det kom en regnskur öfver oss, så att vi måste skiljas åt
och springa hem, hvar och en till sin mor.
Nu voro vi då lika goda vänner som förut. Hon tog
mig så trofast i hand och lofvade mig, att hvad det än
var, som jag ville berätta henne, så skulle då inte ett enda
lefvande lif få någon nys om det af henne åtminstone.
»Det angår dem ju inte det minsta» ropade hon och
stampade i marken med sin lilla nätta fot.
På så sätt kom mitt förtroende till henne tillbaka. Jag
förstod, att hon icke skulle tala om min viktiga plan för
någon människa.
Vi stodo längst nere på säterbacken alldeles allena.
Men i alla fall vågade jag icke tala högt, och så lade då
Bolla sitt öra tätt intill min mun.
»Vill du följa med mig till Världens Ända, Bolla?»
frågade jag.
Hon brukade alltid svara ja till allt hvad jag bad henne
om. Men den här gången var jag så säker på, att hon
skulle svara nej, att jag genast kände liksom en tyngd på
bröstet. Andedräkten ville knappt fram ur halsen på mig.
Ändtligen hade jag dock frågat och stod och väntade
på svar.
»Hvad säger du om det, Bolla lilla?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
