Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Den svenska vegetationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vegetationen
Likväl är detta väldiga svenska barrskogsområde endast en
mycket ringa del av en oerhört mycket större enhet. Vi har
kommit in i jordens stora nordliga barrskogsbälte, det
"cirkum-polära” skogsområdet, så kallat emedan det utbreder sig
cirkelformigt runt omkring polartrakterna. Det bildar liksom en mjuk
grön schal kring jordens skuldra. Från Sverige kan vi följa det
in i Finland och Ryssland och fortsätta genom hela Sibirien
för att återfinna samma barrskogsbälte på andra sidan Stilla
havet i Kanada och i Förenta staternas nordligaste trakter. Vi
kunde göra en rundresa kring jorden utefter 60:e och 50:e
breddgraderna och hela tiden fara genom skogar av samma
typ som i Värmland eller Västerbotten.
Enformigheten försvinner i viss mån vid ett närmare studium.
Det är ju två dominerande trädslag i de stora skogarna,
nämligen tall och gran, och däri ligger den första möjligheten till
omväxling. Sen kan markvegetationen vara olika beskaffad.
Tallen håller gärna till godo med en torr jordmån. På
sandplatåerna kring älvarna och på jämna, torra moränmarker ser
man oftast den lavrika tallskogen eller tallheden. Träden
brukar där stå glest, det är som en ändlöst stor pelarhall, och på
marken utbreder sig en fin grå matta av renlav, här och där
med ett mörkare inslag av ljung, lingon och kråkris. På något
fuktigare mark växer tallarna tätare, det blir skuggigare under
dem, och marken blir betäckt av fin mjuk mossa, där
blåbärsriset frodas ymnigt. Denna skogstyp kallas mossrik tallskog
eller blåbärstallskog. Granen föredrar de fuktigare
moränmarkerna. Dess täta grenar skuggar starkt, så att man ofta inte
finner någon annan växtlighet på marken än mossa. Då är det
en mossgranskog man har kommit in i. Är skuggan mindre
kraftig så utvecklar sig en blåbärsgranskog med en vegetation
av blåbär, linnea, lummer o. d. närmast ovanför mosstäcket.
Där marken är särdeles näringsrik, t. ex. i Jämtlands
silurom-råde, kan det växa upp en undervegetation av högväxta örter,
och man talar då om örtrik granskog. Om marken i stället är
mycket våt, tränger vitmossan och björnmossan in och
hämmar skogens utveckling. En sådan "försumpad” granskog är en
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
