Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvillingarna anlända.
i varje avseende som ett mönsterbarn. Davy var smutsig och
lycklig och bakade sandpastejer i närheten av ladugården.
— Jag sa’ han fick, sade Marilla trött. — Då håller han sig
kanske från värre saker . . . Med det smutsar han åtminstone bara
ned sig. Vi dricka vårt te, innan vi ropa på honom. Dora kan
få dricka med oss, men jag skulle aldrig våga låta Davy sitta till
bords med hela skyddsföreningen . . .
Då Anne kom för att bjuda gästerna ut till det dukade tebordet,
var Dora icke i förmaket. Fru Jasper Bell sade, att Davy kommit
in i förstugan och ropat på henne. En hastig rådplägning med
Marilla i skafferiet mynnade ut i ett beslut, att bägge barnen skulle
få dricka te tillsamman längre fram.
Man satt som bäst och åt, när in i matsalen trädde en hjälplös
och eländig skepnad. Marilla och Anne stirrade i stum förfäran,
skyddsföreningen i outsäglig häpnad. Kunde väl detta vara Dora
— denna snyftande, obestämbara varelse i en pölvåt, drypande
klänning och dito hår, varifrån vattnet strömmade ned på Marillas
nya hemvävda flossamatta.
— Dora, vad har hänt dig? ropade Anne med en blick full
av blygsel på fru Jasper Bell, vilkens familj påstods vara den enda
i världen, där »olyckshändelser» aldrig timade.
— Davy narrade mig att gå på stängslet ikring svinstian,
tjöt Dora. — Jag ville inte, men då kalla’ han mig för ett sjåp . . .
Och jag trillade ned på svingården, och min klänning blev all-
deles smutsig, och svinet sprang rakt över mig . . . Min klänning
såg så gräslig ut, men Davy sa’, att om jag bara ställde mig under
pumpen, skulle han skölja den ren, och det gjorde jag, och han
pumpade vatten över hela mej, men min klänning blev inte ett
dugg renare, och mitt vackra förklä’ och mina nya skor ä’ alldeles
fördärvade — uh!
Anne fick vara värdinna ensam vid tebordet under återstoden
av måltiden, medan Marilla gick upp på vindsrummet och drog
av Dora hennes genomvåta kläder. Davy infångades och skickades
i säng utan kvällsvard.
Anne gick in till honom på hans rum i skymningen och
talade allvarligt med honom — ett förfaringssätt, som hon hade
stort förtroende till, ej utan skäl, enligt , vad det senare visade sig.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
