Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelseår och barndomshem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig herre till Rydboholm. Så gjorde äfven Gustaf Vasa själf,
ända tills han blef erkänd som Sveriges konung. Hans yngre
bror Magnus, om hvilken man endast vet, att han afled 1529,
skref sig äfven herre till Rydboholm. Det visades där länge
två ekar, hvilka Gustaf Vasa sades med egen hand hafva
planterat. Man anmärkte, att de bibehöllo sig friska, så länge
Vasaättens telningar i rätt nedstigande led lefde, men
samtidigt med drottning Kristinas död började aftyna.
En stor godsägare under den tiden hade emellertid väl
sitt stamgods, men sällan något stadigvarande hem. Han drog
omkring med sin familj på sina många gårdar, den ena efter
den andra, och lefde på hvarje gård, så länge de därstädes
befintliga förråden räckte. Han ändrade äfven vistelseort i
mån af de olika förläningar, som tid efter annan tillföllo
honom, samt kunde dessutom med sin familj länge uppehålla sig på
gästning hos vänner och fränder, dem han vid andra tillfällen
lika gästfritt mottog i sitt eget hem. Det var dessutom
gammal sed, att barnet endast tillbragte spädåldern i
föräldrahemmet, men sedan sändes till någon betydande anförvandt
för att fostras under uppväxtåren. Vid fem eller sex års ålder
skickades Gustaf till gamle herr Sten Sture på Stockholms slott,
där den bästa uppfostran för en uppväxande ädling var att vänta;
så inleddes hans långa och nära förbindelse med Sturehuset.
Det låg liksom ett förebud däri, att Stockholms slott, som
med tiden blef hans konungaborg, redan var utsedt till hans
barndomshem.
Länge kom han emellertid icke att där förblifva. Det
berättas, att konung Hans vid sitt sista besök därstädes (1501)
såg gossen på borggården »leka kungsleken» med sina
jämnåriga. Konungen lär då hafva särskildt gifvit akt på det
hurtiga kungsämnet, klappat honom på hufvudet och sagt:
»Nog blir du en märklig man i dina dagar, hvar du får lefva».
Det berättas vidare, att han hos herr Sten anhållit att få taga
Gustaf med sig till Danmark och där uppfostra honom. Men
herr Sten hade förstått att vänligt afböja detta farliga anbud,
hvilket torde åsyftat att vinna snarare en gisslan än en
fosterson. Han svarade nämligen, att gossen ännu vore »för späd att
föras så långt bort ifrån sina föräldrar». För säkerhets skull lär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
