Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återkomsten till hemmet - Äfventyrsfärden i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han några dagar förut utsändt, kom tillbaka med bekräftelse
och tillägg till hvad man redan förut erfarit. Gustaf fick nu
veta, att en stor penningsumma var utsatt som pris för hans
gripande och dödsstraff förelagdt enhvar, som vågade
undangömma honom.
I sin hittillsvarande tillflyktsort kunde han ej längre känna
sig säker. Men då han beslöt sig för att fly, gjorde han det
för att upptaga kampen, ej för att undvika den. Han satte
i verket den helt säkert länge närda föresatsen att begifva
sig upp till Dalarna för att sätta dess tappra folk i rörelse.
Han hopsamlade därför hvad han af penningar och ägodelar
kunde medtaga samt gaf sig på väg. Det var i slutet af
november. Samtidigt lämnade Kristian Stockholm och for genom
riket söderut, öfver allt betecknande sin väg med nya
blodsdåd och ohyggligheter. Vid jultiden besökte han Linköping
och Vadstena, där några personer, dem biskop Brask angifvit,
blefvo rådbråkade. Sedan gjordes besöket i Jönköping, där de
späda Ribbinggarnes kroppar föllo hufvudlösa till marken, och
i Nydala, där abboten och åtskilliga munkar dränktes. Men
hans förordning om vapnens utlemnande tände samtidigt i
nordöstra Småland den uppresning, hvarmed befrielsekampen
tog sin början. Efter att hafva fullbordat en sådan Eriksgata
genom Sverige återvände han till Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
