Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äfventyrsfärden i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han af sin herredräkt och lemnade den dittills begagnade hästen
åt bonden i utbyte mot de erhållna bondekläderna.
Så anlände han välbehållen till Falun. Där satte han
sin medförda skatt i säkerhet. Då han i sin sin riddaredräkt
ej kunde vara tryggad för väntade efterspaningar, förklädde
han sig till bonddräng. Han lät rundklippa sitt hår samt
tog på sig en kullrig hatt och en kort vadmalsjacka. Med
yxa på axeln vandrade han omkring såsom andra bonddrängar,
de där sökte arbete. Han ställde först sin färd till
Rankhyttan, som ligger vid en sydspets af sjön Runn i närheten
af Falun. Där bodde den förmögne godsägaren Anders
Persson, hvilken i forna dagar tillhört hans kamratkrets i Uppsala.
Han närmade sig denne, utan att dock genast våga öppet
förtro sig åt honom, då ungdomskamraterna ej alltid förblifva
desamma, sedan de börjat gå skilda banor.
Han företedde sig därför här som arbetssökande, sällade
sig till drängarne, som tröskade i ladan och fick arbeta med
dem. Det undföll dem i längden ej, att den nye
arbetskamraten röjde vissa finare herremannalater och ej skötte slagan
med samma vana handlag. Än mera uppdagade med kvinnlig
skarpsynthet pigan, som bar mat till drängarne; hon märkte,
att en broderad silkeskrage stack fram under den nykomnes
jacka. De hade nu fullt grundadt skäl till misstanke, att han
ej var någon verklig bonddräng och meddelade det för
husbonden. Denne lät då kalla karlen till sig och igenkände
utan svårighet Gustaf. I farliga företag vågade han ej inlåta
sig, men ville ej heller svika det förtroende, som till honom
blifvit satt. Han rådde därför Gustaf att begifva sig längre
in i landet och tidtals ombyta vistelseort. Därpå togo de ett
vänligt afsked af hvarandra.
Gustaf gaf sig då vidare åstad och gick på isen öfver den
tillfrusna Runn. På vägen mellan Vika och Torsångs
socknar kom han i lifsfara. På Lillälfven, som från Runn flyter
ut i Dalälfven, brast den tunna isen, så att han föll ned och
vattnet gick honom upp under armarne. Med sin uppöfvade
vighet lyckades han krafla sig upp igen. I färjkarlens stuga
fick han sina kläder nödtorftigt torkade och fortsatte därefter
sin vandring utmed sjön till det närbelägna Ornäs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
