Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Äfventyrsfärden i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ganska tvehågsen. Gustaf tycktes mest hafva talat å herrarnes
vägnar. Motpartiets tillskyndare hade framhållit konung
Kristians bondevänlighet, utlofvade minskning i utskylderna samt
betecknade ryktet om den stora blodsutgjutelsen som osant
tal eller ock som vittnesbörd om en hemsökelse, hvilken
drabbade endast herrarne, men ej bönderna. Främlingen, som
talat på kyrkvallen, var dessutom för det stora flertalet af
åhörarne alldeles okänd, och hans ord vägde därför mindre. De
förklarade sig vilja rådgöra med grannsocknarnes män och
uppmanade honom att under tiden förse sig därifrån, bäst han kunde.
Gustaf misströstade nu att åtminstone för tillfället kunna
något uträtta och drog snart uppåt Västerdalarne för att söka
en tillflykt närmare den norska gränsen. Men vänliga krafter
voro redan i rörelse för hans och rikets räddning. Den förste
bestämde anhängaren hade svurit honom trohet; det var en
dansk man, Rasmus Jute, hvilken fordom tjänat Sten Sture
den yngre och redan då lärt högt värdera Gustaf, men nu
var gift och bosatt i Dalarne. Till underfogde i detta
landskap förordnade Henrik von Melen en våldsam och tilltagsen
man, Nils Vestgöte, af svensk härkomst. Så snart Rasmus
förnam, att denne underfogde anländt, drog han genast
väpnad till länsmansgården och slog honom ihjäl. Det var det
första blod, som flöt i det börjande befrielsekriget. Sällsamt
var, att Gustafs förste afgjorde anhängare var en dansk och
den förste motståndare, som af denne nedgjordes, var en
svensk. Det var liksom ett vittnesbörd om, att här icke
skulle föras strid mot en närbesläktad nation som sådan, utan
mot ett svekets och våldets herradöme, som intet folk bör tåla.
Liksom Gustaf hade äfven andra svenska riddersmän,
för att undfly Kristians förföljelse eller motstå honom, dragit
sig uppåt landet. Utan att veta af hvarandra, träffade de
nu tillsammans i Dalarne och trädde efter hand fram. Bland
dem var Lars Olofsson (Björnram), en stridbar och förståndig
man, hvilken under Sten Stures och Gustaf Vasas befäl aflagt
åtskilliga mandomsprof. Han talade till dalkarlarne i Mora, så
att de kände sig gripna däraf, och blandade därvid sanning med
öfverdrifter. De fingo sålunda af honom veta, att under
konungens förestående eriksgata galgar skulle vid hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
