Gustaf Vasa ett 400-års-minne / 66 (1896) Author: Otto Sjögren Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa i Östergötland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stegeborg.

undfallenhet, och
många af
borgerskapet anslöto sig
frivilligt till
honom. I de öfriga
städerna hade
sedan invånarne
utan motsägelse
gått honom till
handa. Sedan juni
månad belägrade
han Stegeborg
och hade sitt
läger söder därom
vid Skällsviks
prästgård. I juli månad kom Sören Norrby till Stegeborg
med 16 skepp och 300 man; han landsatte sin trupp i
närheten af slottet och uppställde sig där i slagordning.
Arvid hade för tillfället endast en ringa styrka samlad hos
sig, men anföll icke desto mindre Norrby med sådant
eftertryck, att dennes folk snart kom i oordning och började hals
öfver hufvud löpa tillbaka till skeppen; en del kastade sig i
häpenheten ned i vattnet. Norrby själf jagades med sådan
häftighet af en svensk krigare, att han endast med svårighet
lyckades komma upp på ett af sina fartyg. Väl uppkommen,
ropade han till sin förföljare: »Du är för din mandom ensam
värd mer än tio karlars besoldning.» Sedan låg Norrby
någon tid stilla på sina skepp nedanför slottet. Två svenska
män, som dittills fört befälet på slottet, afhämtades därifrån,
och i stället sattes Berndt v. Mehlen till befälhafvare.

I augusti månad anlände Gustaf till lägret vid Stegeborg.
Han fann, att Östergötlands allmoge villigt gick honom till
handa, och gaf åt den käcke Arvid Vestgöte ett välförtjänt
erkännande. De rådgjorde om, huru man borde förtära med
biskop Brask, som ännu alltjämt vidhöll samma förbehållsamma
tystlåtenhet. Arvid menade, att man ej med denne behöfde
göra många omsvep, emedan man så godt som redan hade
honom i sitt våld. »Det kostar», sade han, »endast en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>