Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksmötet i Strängnäs. Konungavalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombud, det omtalas nämligen »fullmäktige sändningebud» från
landsorterna. Vid besluten åberopades »menige mans jaord
och samtycke».
Riksmötet hölls i det gamla biskopshuset, som
sedermera uppläts åt Strängnäs gymnasium och i nyare tid
inredts till läroverkshus. Förhandlingarna öppnades af
domprosten i Västerås, mäster Knut, hvilken var utsedd till
ärkebiskop, men i denna värdighet ej bekräftad. Det vore, sade
han, tid för de svenske att sluta sig tillsammans och utkora
en konung, så att ej längre detta rike skulle hållas som
andras ladugård eller försvarslöst ryckas hit och dit. Och
eftersom allom kunnigt vore, med hvad lycka, förstånd och
visdom Gud begåfvat rikets höfvidsman, herr Gustaf Eriksson,
hvilken därtill vore af hög ätt och befryndad med Sveriges
gamla konungar, kunde ingen därtill finnas bättre och
skickligare än han. Därför borde han till konung utkoras; då
kunde svenske män under svensk öfverhet återvinna sitt gamla
anseende, befästa den vacklande tronen och lägga grund till
framtida välmakt.
De församlade instämde häri och begärde enhälligt, att
Gustaf skulle öfvertaga konungadömet. Själf visade han sig
därvid tveksam och förklarade sig vara trött af
regementsbördans stora besvär, hvarför han nu borde aflösas af någon
annan; de funnos nog, hvilka genom börd, erfarenhet och
visdom vore därtill tjänlige. Han torde därvid haft i tankarne
den afund, som ligger i det svenska skaplynnet, samt tog
måhända ej minst hänsyn till sin frände, den gamle Thure
Jönsson, hvilken väl ej själf kunde komma i fråga, men ändå
med illa doldt missnöje såg den upphöjelse, som tillämnades
åt en annan och yngre. Äfven det påfliga sändebudet
Johannes Magni höll till de församlade ett vidlyftigt tal, hvari
han rådde dem att ej afstå, förrän herr Gustaf bifallit deras
begäran. De församlade uttryckte, berättas det, sin
enträgenhet med tårar och knäfall, och Gustaf lät sig däraf beveka.
Så blef nu (den 6 juni) Gustaf utkorad till konung; själf visste
han att han skulle komma att regera öfver »ett styfsint, men
för storverk fallet folk». Den årsdagen är i vår historia en
märkelsedag, som ej bör förgätas. Den 6 juni 1523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
