Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gotlandståget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de på stället kunde finna, hvad de begärde; för öfrigt
skulle jag nog med tiden sända dem både krut och kulor.
Hvarpå de helt förgrymmade föllo an mot den ena
stadsporten; men där blefvo många af dem liggande i grafven och
för murarne. Dessa lastade jag på ett par vagnar och lät
köra in i deras läger samt därvid säga dem, att en annan
gång skulle de icke så hetsigt gripa sig an mot stadsmurarne,
utan först betänka, huru de kunde väl återkomma till lägret
igen och således spara mig den mödan att föra dem tillbaka
på vagnar. Därefter läto de från sjösidan all deras
bestyckning gå lös mot staden och slottet, äfvensom de stucko i
brand tre af sina större skepp, hvilka voro tillredda med
svafvel, beck och krut, i syfte att därmed antända mina skepp
och staden. Samma skepp läto de med alla andra deras
krigsskepp segla af och an framför staden och nära mina
skepp. Men jag och mitt folk voro män för, att det ej skulle
hjälpa dem, utan brunno några af deras egna skepp upp för
omaket, de andra blefvo skjutna i grund från staden och
slottet, så att däraf hade de ingen båtnad.»
Från början hade Berndt von Mehlen visat sig vara en
föga duglig befälhafvare, utan att därmed göra sitt uppsåt
misstänkt. Men under fortgången af företaget mot Visby
lade han alltmer i dagen bristande trohet och pålitlighet. Han
var en utländsk lycksökare, som ombytt öfverherre, allt eftersom
hans fördel kräfde, och ehuru vorden svenskt riksråd, var han
dock föga fäst vid Sverige. Han hade förut tjänat under
Norrby och med denne knutit en vänskap, som bibehöll sig
äfven nu, då de skulle bära vapen mot hvarandra. Hans
nyingångna frändskap med konung Gustaf bidrog snarare
att fjärma än att närma honom i förhållande till denne. Hans
maka, fru Margareta, var dotter af Erik Karlsson Vase och
hörde således till den äldre Vasagrenen, som enligt sina
släkttraditioner var benägen för Danmark och unionen. Till konung
Gustaf hyste hon personligt groll, emedan hon ansåg, att han
gjort henne orätt vid arfskiftet; möjligt är väl också, att
konungens stora begärlighet efter jordagods förledt honom
att här se sig till godo mer, än som vederbort. Då nu fru
Margareta kom till det svenska lägret utanför Visby och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
