Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sören Norrbys sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I juni måste Norrby utrymma Landskrona samt tillika
förbinda sig att för fångarnes utväxling medfölja till
Köpenhamn och därefter uppgifva Visby tillika med Visborgs slott.
I Köpenhamn ställdes han till rätta för det förefallna, men
fick vitsord, att han alltid »som en ärlig riddare och
krigsman sig förhållit». Därifrån fördes han af Otto Krumpe
fången till lägret utanför Visborg, där han lämnades i
hanseaternas våld. Slottets uppgifvande kunde de dock ej utverka,
förrän Norrby sändts dit. Trupperna utfingo då sin
innestående sold och erhöllo fritt aftåg till Sölvesborg, men
Norrby kvarhölls i fängsligt förvar på slottet. Därifrån skulle han
afföras till Lybeck, men lyckades på ett litet fartyg undkomma
till sina skepp och knektar. Från staden kommo fartyg med
krigsfolk de anländande till mötes för att mottaga fången,
men fingo det beskedet: »Falken är flugen sin kos; dock
hafva vi förstört för honom hans näste.»
Norrby undkom oskadd till Sölvesborg och förde
därifrån någon tid fejdlif i Blekinge. »Men», skref han sedan
själf i sin afgifna berättelse, »när fienderna både till vatten
och land blefvo mig för starka, skickade min nådigste herre
(Kristian) till mig med en adelsman sitt budskap och
skrifvelse, att jag skulle draga till storfursten af Ryssland för att
af honom begära hjälp och bistånd». Han anträdde därför
resan till Ryssland, kvarhölls en tid på gränsen och anlände
efter åtskilliga svårigheter till Moskva. Men storfursten, som
slutit varaktigt fördrag med konung Gustaf, var numera föga
benägen att vidare inlåta sig med Kristian, hvarför Norrby
länge förgäfves fick vänta på företräde. Hans utskickade
tjänare, som enträget begärde att blifva hörda, drefvos med våld
bort från portarna.
Efter en lång väntan fick Norrby ändtligen företräde;
men detta tog för honom en oförmodad vändning. Den ryske
kanslern uppmanade honom nämligen att träda i storfurstens
tjänst och lofvade honom därför stor belöning, men tillade,
att i vidrigt fall hans lif vore i fara. »Vid sådan deras
begäran», berättar Norrby, »drog jag min värja och gaf henne
den förnämste bland storfurstens herrar i händer, sägande, att
förrän jag ville tjäna storfursten eller räcka min hand till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
