Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf och biskoparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästerskap. Utläggen för Gotlandståget synas i synnerhet
hafva drabbat Linköpings stift. Biskop Brask klagade
däröfver, men betalade gång på gång penningar eller uppsatte
manskap. Klostren i Vadstena och Söderköping ålades att
anskaffa hvartdera 40 knektar eller 600 mark, det i
Linköping 30 knektar eller 500 mark. Vadstenaklostret tvangs
att aflämna åtskilligt silfver, som var ämnadt till ett relikskrin,
samt andra silfversaker, tillsammans 115 lödiga mark.
Dessutom tilltvang sig konungen ibland lån, på hvilka troligen
ingen återbetalning följde. Han skref därom en gång till
hvarje stift särskildt: »Vi nödgas både här och annorstädes
borga och låna af kyrkor och kloster. Därför vilja vi, att I
oförtöfvadt rannsaken i edra kyrkor och kloster, i by och
utom byn där närmast vid handen, och tagen däraf de
klenodier där finnas, monstranser, kalkar eller hvad det vara kan
och så mycket rundt mynt, som där kan finnas, och skicken
det hit.» Hvad han sålunda pålagt utkräfdes, ofta strängt nog,
af hans fogdar.
Medan konungen ännu befann sig i södra Sverige under
senare delen af året 1524, drogo Peder Sunnanväder och mäster
Knut till Dalarne för att där underblåsa missnöjet. De
omtalade, att konungen skulle hafva försonat sig med Gustaf
Trolle och ämnade låta denne återkomma till Sverige.
Äfven utmålade de till det värsta de uppoffringar, som aftvingats
kyrkor och kloster. Gustaf kallade därför i början af 1525
riksens råd »och några andra gode män» till ett herremöte i
Stockholm. Dit uppmanade han dalkarlarne att skicka
ombud, ett eller två från hvarje socken, för att »förfara, hvad
han hade mot dem eller de mot honom»; men inga sådana
ombud inställde sig. Rådet utfärdade då till menige man bland
dalkarlarne en skarp skrifvelse med förmaning, att de ej skulle
hos sig tåla dem, som i riket ville stifta tvedräkt och
obestånd; i motsatt fall finge de bereda sig på att »aldrig af
rådet eller andra Sveriges ädlingar och trogne män något
medhåll hafva, utan efter yttersta makt straffade blifva».
Ett nytt steg togs nu att affordra kyrkan bidrag för
rikets behof. Till det från Gotland återkomna krigsfolkets
underhåll och aflöning förslog ej kronans uppbörd, om ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
