Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskoparnes förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vigningsfrågans snara afgörande, »på det I icke», skref han, »måtten
synas afskilde från den katolska kyrkan och från kristna
kyrkans enhet, och, om längre anstånd därmed hafves, det kan
vara förbi med den svenska kyrkans ordning, hvilket Gud i
våra dagar värdes förhindra. Kyrkan har så få försvarare,
men många angripare». Han befarade, att, »då de valde i
sin ställning äro osäkra, de skulle vara för svaga att värna
Herrens hus och dess frihet, och denna gå förlorad, oaktadt
de gamla och nya eder och beseglingar, som därpå voro
gifna».
Men samma uppfattning dref konungen att verka i
motsatt riktning. Han sträfvade nu uppenbart att förhindra
vigningen af de valda biskoparne. Till höfvidsmannen öfver
Västergötland Måns Bryntesson (Liljehök) skref han (1525),
att de valde biskoparne »hade under förra sommaren aktat
låta sig viga utan att därom tillspörja konungen, menande,
sedan de vigde voro, att de hafva inga skyldigheter till
konungen, utan blott till påfven i Rom». Höfvidsmannen
uppmanades därför att förhindra deras vigning.
På rådsmötet i Vadstena (jan. 1526), i hvilket Brask
jämte andra biskopar deltagit, hade det beslut fattats, att till
skuldens afbetalning två tredjedelar af tionden skulle till
kronan indragas. Men biskoparne brukade därvid »ett listigt och
förtäckt stycke» på det sätt, att de före beslutets kungörande
uttogo kyrkans tredjedel, hvarigenom det blef svårare för
kronan att sedan af den utblottade allmogen utfå sin anpart.
Fråga väcktes om att lösa den med penningar till betydligt
nedsatt pris. Däröfver harmades konungen mycket och ålade
biskoparne, att de »samma tredjedel af tionden ändtligen skulle
låta framkomma».
Biskop Brask uppmanade sina ämbetsbröder oförtrutet till
motstånd mot konungens tilltagsenhet. Det berättas, att
biskoparne en gång hållit ett hemligt möte, då de beklagat sig
öfver sin myndighets kringskärande och sina inkomsters
förminskning. Biskop Brask lär då hafva tagit till orda och
förebrående sagt: »Här sen I nu frukten af eder efterlåtenhet.
Undergången är för handen, och I hafven själfva hulpit till
olyckan. Konungen har ju utan ert tilltal tagit det ena steget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
