Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskoparnes förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sig lustig med sitt följe. Det var vid den årstiden en
vanlig lek, att man bekransade en »majgrefve», hvilken det
sedan ålåg att bjuda på kalas. Konungen band en krans och
satte den på ärkebiskopen, hvilken sålunda blef majgrefve för
sällskapet under mycken gamman. I ärkebiskopliga palatset
anrättades sedan ett ståtligt gästabud. Ärkebiskopen intog där
ett högsäte på ena sidan, konungen ett midtemot på den
andra. På ärkebiskopens sida betjänade de yppersta svennerna
och uppsättningen af bordsilfver var där vida praktfullare.
Redan öfver denna sidvördnad blef konungen misslynt. Ännu
större blef hans förtrytelse, när högtidsskålen utbringades.
Ärkebiskopen höjde då sin bägare och yttrade de stolta orden:
»Vår nåde dricker eder nåde till». Det var mer än den
lättretade konungen kunde tåla. Han dröjde ej länge kvar vid
det gästabudet. »Vår nåde och eder nåde rymmas ej under
samma tak», lär han nog hafva, om ej sagt, åtminstone tänkt.
Dagen därpå gick Gustaf upp i domkapitlet, där
ärkebiskopen, kanikerna och domkapitlets öfriga ledamöter voro
församlade. Där blef då ett skarpt ordbyte. Gustaf sade sig
vilja veta, på hvilken grund kyrkan innehade sina stora
förmåner och privilegier. Därpå svarade doktor Peder Galle,
att hon bekommit dem af kristna kejsare, konungar och
furstar; äfven hade adeln och menige man gifvit gods under
kyrkor och kloster dem till underhåll, som där skulle hålla
gudstjänsten uppe, och öfverheten hade sådant sedan med
bref stadfäst. »Må då icke», sporde Gustaf med stigande
hetta, »konungar och furstar efter tidens lägenhet sådana
privilegier tillbakakalla, efter de dem med ringa begrundan
utgifvit, utan varit bedragne af munkars och prästers predikan
om själarykt, skärseld och annat sådant, hvilket aldrig någon
med den heliga skrift bevisa kan». Då Peder Galle därvid
intet genmälte, uppmanades ärkebiskopen att svara, men
äfven denne teg stilla, emedan han såg, att konungen var mycket
uppretad. Domprosten Jöran Thuresson, en son af Thure
Jönsson, steg då fram och sade, att hvad konungar och
furstar en gång beviljat och stadfäst, det måtte icke deras
efterträdare rygga, vid äfventyr af Guds bann och evig
fördömelse. Konungen svarade, att om detta kunde med den heliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
