Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biskoparnes förödmjukelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och synes oss, att vi endels varda häruti föraktade, efter I
vissten vår vilja, att vi ville själfva beställa om klostren».
Då Brask från sitt tryckeri i Söderköping utspridde kejsarens
bref mot den nya läran, befallde konungen, att tryckeriet skulle
nedläggas. Då biskopen sedan ombesörjde skrifternas
tryckning i Köpenhamn, fick han befallning att äfven därifrån afstå
och ej låta något af trycket utgå »bland simpelt folk» utan
konungens tillåtelse. Till en vän i Rom skref biskopen
vemodigt: »Svenska kyrkan står i värsta måtto, så länge Gud
täckes, och hafver den armaste bonde i Sverige bättre villkor
än hon hafver, ty han njuter lag och rätt, sina tillbörliga
friheter och rikets gamla sedvänjor. Längten icke hit, om icke
eder lyster det ondt är; här är hårdt år».
I de utgifna stridsskrifterna ansåg konungen sig själf
åsyftad, såsom den där »skulle under en förtäckelse straffad
blifva, efter han icke så allvarligen trädt i saken mot den
nya lärdomen». Han återkom därför till sitt förut uttalade
förslag om anställandet af en disputation och uppmanade
Brask att »skicka några lärde af sitt kapitel, som med skäl
och skriftens bevisning kunna ådagalägga, att här brukas och
predikas annan lärdom än det helga evangelium». För en
sådan »disputering» var emellertid ej biskopen hågad, enär
han fruktade den oro, som däraf kunde väckas hos menige
man. Han skref: »Såsom bien draga honung af blomstren
och puggan etter af samma blomster, så kan äfven den
vrångvise ur skriften draga vrångvishet». Men konungen afstod
ej från sitt förslag. I december 1526 lät han, sannolikt
genom Olavus Petri, uppsätta några »spörsmål» om hvilka båda
sidornas målsmän skulle utlåta sig. Olavus infann sig i
Uppsala och erbjöd sig att muntligen träda upp mot Peder Galle;
men denne »bar några saker före, att han det icke göra kunde
eller ville, och brukade därtill vänner och böner, så att där
vardt ingen disputering mera af den resan». I stället uppsatte
Peder Galle sitt utlåtande skriftligen och Olavus skref däremot
en vederläggning. I denna form kom den af konungen
önskade disputeringen ändå till stånd.
De öfriga biskoparne voro i allt beroende af konungen
och sökte med undergifvenhet göra honom till lags, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
