Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daljunkarens första uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens folk de : upproriske, hvilka voro »väldigt starke
och sköto med skäktor och pilar öfver älfven». Någon strid
blef ej af, utan 15 af konungens män gingo på erhållen lejd
öfver älfven för att underhandla; bland dem voro Peder
Svensson i Vibberboda. Måns Nilsson på Aspeboda och
Anders Persson på Rankhyttan. Måns Nilsson erbjöd sig att
genast låta fängsla sig och sedan villigt gå i döden, om det
kunde bevisas, att daljunkaren vore Sten Stures son. Det
blef åter stillestånd, och den började underhandlingen
fortsattes. För daljunkaren måtte man redan börjat visa sig
likgiltig, ty om honom blef ej tal; men det öfverenskoms, att
de missnöjde skulle uppsätta och till konungen framlämna sina
klagomål. Det visade sig däraf, att den rörelse, som
samlat sig kring daljunkaren, till stor del hade sin grund i
missnöjet med otillfredsställande lefnadsförhållanden.
De förnämsta klagopunkterna innehöllo: att det nya
myntet vore för stort och därför ej »skiftesamt», att allmogen
betungades med gärder utöfver laga skatt, att borgläger
anlades i klostren och hos prästerskapet, att det vore dyrt köp
på lifsförnödenheter, att klostren började förstöras, att
»sönderskurna kläder» kommit i bruk. Till sist klagades öfver
tilltagande »lutheri» samt öfver svenska mässor och
kyrkosånger — en antydning om den del, som prästerskapet hade
i rörelsen.
Konungens svar, som afgafs från Uppsala på S:t Eriks
dag (14 maj) var fogligt och visade hans stora förmåga att
tala folkligt till folket. Det stora myntet vore slaget för
krigsfolkets besoldning, men mindre mynt skulle sedan slås
menige man till godo. Den nya gärden vore med rådets
samtycke pålagd till betalande af rikets gäld. Borgläger vore
nu nödiga; men »hvar Gud ville förläna freden, att vi trygge
och säkre äre för kung Kristian och andra fiender, skulle med
Guds hjälp folk hållas mindre och dessa borgläger afställas».
Om dyrt köp vore uppkommet genom någon konungens
försummelse ville han gärna råda bot därpå; men det torde ej
kunna visas, att så vore. Icke heller kunde han bättra, »att
oföre kommer stundom uppå, hvilket mycket våller, att
oköpan blifver». Det funnes hvarken kloster eller kyrkor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
