- Project Runeberg -  Gustaf Vasa ett 400-års-minne /
191

(1896) [MARC] Author: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dyr tid och jäsande missnöje. Brasks kanalförslag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Därmed gafs ändå någon hjälp, ehuru säkerligen otillräcklig
och för den hinderfulla samfärdselns skull mångenstädes
försenad eller rent af uteblifvande. »Men», heter det, »folket
var så argt, otacksamt och olydigt, att de viste konungen på
den tiden platt ingen tack därför.»

Den dyra tiden blef ännu mera kännbar genom den
fortfarande bristen på salt. Denna brist gjorde sig särskildt
gällande i Uppland, där det »var så dyrt saltköp, att tunnan
gällde tjugo eller tjugofyra märk örtug, och nöden dref mången
fattig man till att sjuda saltvatten och hjälpa sig med.»
Konungen nitälskade för anläggning af Saltsjuderier och hade
lifligt intresse för de åtgärder, som biskop Brask i det
afseendet vidtagit. Man lyckades äfven få till stånd en införsel
af salt från Nederländerna. Konungen hade själf ett förråd
däraf, hvilket han åt de behöfvande tillhandahöll och
brukade därvid samma försiktighetsmått som vid
tillhandahållandet af spanmålen.

De i Dalarne pågående oroligheterna gjorde naturligtvis,,
att nöden där ytterligare förökades och kändes mer tryckande.
Dalkarlarnes många klagomål, såväl de grundade som de
obilliga, bära tillräckligt vittnesbörd om, huru retlig
sinnesstämningen hos dem var. »Konungens fogdar», heter det,
»fingo som knappast taladt tu eller tre ord med dem, förrän
de bjödo dem hugg.» Man fick erfara, att »hälsingarne och
mesta parten af Nordlanden voro icke mycket bättre». Äfven
i Östergötland, Småland och Västergötland framträdde hos
invånarne en missnöjd och uppretad sinnesstämning. Det heter,
att »när konungens fogdar handlade med dem eller skref han
ock dem själf till, vardt det allt anammadt med flin och
spott.» I Småland sårades, dock ej dödligt, konungens
befallningsman Thure Trolle, då han i Allbo härad hållit ting om
utgörandet af den till riksgäldens afbetalning påbjudna gärden.
Då han återvände från tinget »stod en arg, förtviflad skalk i
försåt för honom uti en tjock skog och sköt en skäkta i
honom, ändock Trolle aldrig visste sig något utestående hafva
med den, som slikt förrädarestycke uppå honom bedref».

En god hjälp i nöden hade man genom den från Lödöse
öppnade förbindelsen med de nederländska städerna. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:03:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vasa400/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free