Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Västerås 1527
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allom båta». Köpstadsmännen yttrade, att de ville våga lif
och lefverne för konung Gustaf. Särskildt förklarade
Stockholms borgare, att de åt konung Gustaf ämnade hålla
hufvudstaden till handa under de tre följande åren och än längre,
om så kräfdes. Laurentius Andreæ ville då återigen taga till
orda, men blef nedtystad af Thure Jönsson. Då uppsteg
biskopen i Strängnäs Magnus Sommar, klappade ljud med
händerna och begärde lof af höga och låga, att de måtte tåligt
höra honom. »Att vedersaka konung Gustaf och kora sig
en annan konung kunde ett barn, än mera gammalt folk
tänka, huru det skulle dem bekomma, och att lösa honom ut
från allt det fasta gods, han hade i landet, vore dem omöjligt.»
Han tackade herr Thure för dennes välmening om kyrkan,
men sade sig frukta, att de däraf skulle röna mer ondt än
godt. Hellre måtte då kyrkans män »taga deras tid huru de
kunde».
Dessa ord blefvo ej utan sin goda verkan. Ridderskapet
och menigheten stego upp och tackade honom, att han väl
hade begynt drifva denna saken. Därpå hölls en
öfverläggning, som ledde därhän, att »meste hopen föll konung Gustaf
bi». Slutligen förenade man sig om att låta de andliga
»disputera och komma till någon ände med deras sak, att de
världslige måtte kunna veta hvad de skulle rätta sig efter».
Olavus Petri och doktor Peder Galle stego då upp och
»nappades väldeligen». Men de hade i början svårt att komma
till sämja om språket. Peder Galle envisades att tala på latin,
men Olavus Petri svarade honom alltjämt på svenska. Så
höllo de på en stund, tills menige man blef otålig och
uppmanade dem att båda tala svenska. De gjorde så, och
disputeringen fortgick till sent på kvällen, hvarefter församlingen
åtskildes.
På slottet, där han fortfarande stannade kvar, höll sig
emellertid konung Gustaf vid godt mod och lät icke förmärka
någon oro. Han kallade där tillhopa sitt bästa krigsfolk,
i synnerhet gamle hofmän, och höll för dem ett gästabud
»hafvande sin ro af deras visor, kortvil och skämt».
Emellertid visade han sig rustad att i nödfall sätta hårdt mot hårdt.
På tredje dagen samlade sig ständerna åter. Bönder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
