Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reformationsverket. Kyrkomötet i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af underordnade prästmän. Konungen lagade, att kanikerna,
så ofta görligt var, flyttades ut till sina prebendeförsamlingar
som tjänstgörande kyrkoherdar. Likaså lät han från
brödraklostren de munkar, som därtill voro skickliga, förordnas som
präster i lediga gäll.
Mot den vidskepelse och det tvång, som i klostren
utöfvades, fick konungen en synnerligt bevekande anledning att
inlägga en ny gensaga. Hans unga systerdotter Öllegård,
troligen en dotter af Joakim Brahe och hans syster Margareta,
hade blifvit insatt i Sko kloster, där hon aflidit 1527, sedan
hon förut förmåtts anlägga systradräkten, hvilket ansågs som
ett salighetsverk. En annan af hans kvinnliga anförvanter lefde
kvar i klostret och fick där sin uppfostran. Gustaf förebrådde
strängt abedissan, att hon »låtit tubba ett simpelt och menlöst
barn i dess dödstvång att begära sin begrafning uti klostrets
fariseiska dräkt», ehuruväl »i denna klädebonad icke vore mera
helighet än i en annan, ändock konventets personer haft slikt
och annat bedrägeri för metkrokar att därmed draga till sig
pänningar». Konungen lät därpå själf begrafva den döda
anförvanten och återfordrade den lefvande; öfver klostret satte
han tillika en syssloman.
För själfva kyrkolärans reformering till större
bibelenlighet var konungen ingalunda likgiltig, om man än får
medgifva, att han satte Västerås ordinantia nästan vid sidan af
den heliga skrift. Biskoparne erhöllo tidt och ofta förmaningar
i sådant syfte. Sålunda fick biskopen i Strängnäs behålla en
del inkomster med villkor, att han »icke skulle försumma
tillbörlig tillsyn med prästerna, att de renliga predika Guds ord
och annan gudstjänst skickligen uppehålla». Prokuratorn i
Linköping ålades tillse, att sockenkyrkorna blefve »besörjda
med klerker, som vore skicklige att predika Guds ord efter
ordinantian». Prästerna i Finland erinrades, att »kringom
hela riket skall predikas Guds rena ord och evangelium, men
låtas tillbaka onyttigt skvaller, ovissa järtecken, fabler och
människodikt». Man ser äfven däraf, huru Gustaf redan satt
sig in i sin ställning som den svenska kyrkans högste biskop.
Det var sannolikt på konungens uppmaning och helt
säkert med dennes bifall, som Olavus Petri under året 1528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
