Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppgörelser med Danmark, Lybeck och Nederländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldigheten att erlägga det dryga vite, som på mötet i Malmö åsatts
för uteblifvande. Om själfva hufvudfrågan kunde således i
Lybeck ingenting förhandlas. Icke desto mindre fingo de dit
anlända svenska sändebuden, Johannes Magni och grefve Johan
af Hoja, ärenden af betydenhet att handlägga. De
underhandlade nämligen med nederländska sändebud, som äfven vid
mötet infunnit sig. Det afslöts ett handelsfördrag på tre år,
hvarunder nederländarne skulle äga rätt att handla på Sverige,
dock med det förbehåll att Lybecks privilegier ej däraf ledo
något intrång. Gustaf sökte med omsorg vårda
handelsförbindelsen med Nederländerna, emedan han hoppades, att den
»dyra tiden» i Sverige därigenom skulle lindras. Därför sökte
han 1527 förnya detta handelsfördrag och förhandlade på
riksdagen i Västerås om möjligheten att inskränka Lybecks
privilegier.
På ett möte i Lödöse 1528 förhandlades mellan svenska
och danska sändebud om de alltjämt kvarstående tvistefrågorna,
utan att något blef afgjordt. Gustaf kunde ej få tillbaka
Gotland och ville ej återlämna Viken. Afgörandet däraf
hänvisades efter vanligheten till ett nytt möte. Utan Sveriges
hörande hade Danmark under några år afstått Gotland åt Lybeck
och sedan fått ön tillbaka. Under tiden behöll Gustaf alltjämt
Viken; han förstärkte där fästena Olofsborg och Karlsborg,
han förordnade fogdar och insatte där äfven svenska präster.
Så förblef det äfven hädanefter, utan att något därvid i
Lödöse åtgjordes. Vidare lofvades, att det »förtret och högmod»,
som från Norges sida visats genom lämnandet af fristad åt
svenska flyktingar, skulle blifva »efter tillbörlighet» straffadt.
Slutligen öfverenskoms, att båda rikena skulle ömsesidigt
bistå hvarandra, ifall den afsatte konung Kristian skulle försöka
ett nytt angrepp.
Sedan förbindelsen med Nederländerna öppnats, ansattes
Gustaf strängare med betalningskraf från Lybecks sida. Han
afsände därför dit grefve Johan af Hoja och den tyske
sekreteraren Wulf Gyler för att träffa uppgörelse om verkliga
skuldbeloppet samt underhandla om betalningsterminerna. Vid
detta tillfälle blef hans syster Margareta på sin återfärd
tillfångatagen af småländingarne. De i Sverige utbrutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
