Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockskatten och klockupproret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåfvo de sig till de särskilda socknarne och fingo äfven där
i allmänhet goda svar. I Tuna ville bönderna gifva sin största
klocka, och den blef äfven bortförd, men kom ej längre än
till Hedeboda, ty där var det slut med föret.
Dalamännen voro emellertid långt ifrån belåtna, men
visste i början ej, huru de skulle gå till väga. Från Leksand,
Ål och Gagnef kommo socknemän och begärde råd af Måns
Nilsson på Aspeboda, som var en mycket rik och myndig man.
Han rådförde sig då med Anders Persson på Rankhyttan och
båda voro nu intagna af förtrytelse mot konung Gustaf. De
gåfvo det rådet att gifva konungsmännen, som kommo för
att afhämta klockorna, så många hugg de orkade bära, men
ej slå dem till döds. Rådet behagade dalkarlarne väl, och
de beslöto att följa det. »Från denna dag», yttrade Måns
Nilsson, »vill jag aldrig mer hålla med konung Gustaf, och
har jag så mycket gods, att jag väl kan börja ett kif med
honom. Det må väl ock förtryta oss alla, som bo ofvan
Långheden, att konungen kommer öfver Brunnbäcks färja så ofta
och med så stor krigsstyrka honom täckes. Det har ingen
herre eller konung i riket någonsin vågat före honom, utan
alla hafva först begärt om lejd och låtit oss bestämma, med
huru stor styrka de fingo komma. Nu skolen I, dalamän, vara
karlar och icke låta som en fårskock inkätta eder, såsom det
skedde på Tuna gärde». Dalkarlarne bådo nu Måns Nilsson
att blifva deras höfvidsman, men det ville han ej, utan
föreslog i stället Nils i Söderby (Åls socken). Denne åtog sig
uppdraget och begaf sig upp till Leksand, där han uppviglade
socknemännen.
Då konungens utskickade kommo till Leksand, tillsporde
bönderna dem spotskt, om de ville hafva klockor, och
öfverföllo dem därpå, väl 12 mot en. Somliga höllo sändemännen,
andra slogo dem med yxhammare, tills de sågo, att endast
föga lif fanns kvar hos dem. Fogden Lars Eriksson, hvilken
deltagit i befrielsekampen, blef äfven vid detta tillfälle svårt
misshandlad. Andra socknar visade sig nu benägna att följa
det från Leksand gifna föredömet. Tunamännen drogo till
Hedeboda och togo tillbaka sin stora klocka, hvarefter de
utlyste ett allmänt landsting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
