Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den förste lutherske ärkebiskopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
september och sammanträdde i Stockholms storkyrka. Fyra män
sattes upp på förslag, nämligen biskopen i Strängnäs Magnus
Sommar, ärkedjäknen Laurentius Andreæ, doktor Johannes
Laurentii och skolemästaren i Uppsala Laurentius Petri. Den
sistnämnde valdes med vida öfvervägande röstflertal,
öfver 100 röster, till hvilka Laurentius Andreæ äfven lade de
14, som på honom fallit. Fyra klerker skickades därpå upp
till slottet för att inför konungen anmäla utgången af valet.
De återkommo med budskapet om konungens stadfästelse
däraf. Biskopskrönikan vet berätta, att konungen »gladeligen
samtyckt» därtill, och det må väl hållas troligt, då den valde
hörde till de fromsinta och saktmodiga män, som konungen
helst såg på rikets biskopsstolar.
Laurentius Petri hade ej på minsta sätt gjort något
buller af sig, men måtte med nit och trohet hafva verkat i sitt
anspråkslösa kall som lärare och som sådan vunnit allas
tillgifvenhet. Tydligen såg konungen hellre honom än den
kraftige, frimodige Olavus på ärkebiskopsstolen. Från 1527 hade
Laurentius Petri varit rektor vid Uppsala högskola; då han
nu besteg ärkebiskopsstolen, var han 33 år gammal.
Den nye ärkebiskopens invigning förrättades längre fram
på hösten i gråbrödrakyrkan (sedan kallad Riddarholmskyrkan)
af biskop Petrus Magni uti närvaro af konungen, som med
egen hand öfverlämnade ärkebiskopsstafven. Därmed häfdades
på samma gång hans anspråk på att vara den svenska kyrkans
högste biskop. Äfven biskopsmössan och kåpan voro af konungen
skänkta och på hans bekostnad förfärdigade. Vigningsakten
skedde »icke med påfviska vidskepliga ceremonier, utan med
Guds ord, böner och händers påläggning». Konungen visade
sig denna gång mer än vanligt mån om att upprätthålla den
nye stiftstyresmannens värdighet. Han anslog till och med
åt Laurentius Petri en lifvakt af 50 man; denne gjorde
emellertid sedermera den för hans uppgift mer passande
förändringen, att han i stället för 50 soldater underhöll vid
högskolan 50 fattiga studerande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
