Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konungamötet i Stockholm. Drottning Katarinas död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfäste sig att ej utan den svenske konungens vetskap och
fördel träda i underhandling med lybeckarne; han öfverlät äfven
de gods, som Vasasläkten innehade i Halland, men ej sedan
Kristian II:s tid fått besitta. Af Gustaf tillråddes han att
efter dennes föredöme stäcka biskoparnes makt i sitt rike,
hvilket föredöme han sedan följde, ja väl ock öfverbjöd.
Kristians förnämsta ärende torde dock hafva varit utverkandet
af pänninghjälp, och där stötte han visserligen på en af sin
svågers ömtåligaste strängar. Han fick emellertid ej blott
anstånd med det gamla lånet, utan ett nytt lån af 3,000 lödiga
mark silfver och 9,000 »Joakimsthaler» lofvades honom äfven.
Men konung Gustaf var ej den man, som stack under
stol med sitt missnöje, då han därtill fått någon anledning;
äfven i sitt gästfria umgänge lät han gärna öfvermåttan skarpa
och stränga ord falla. Sådana måtte äfven hans gäst hafva
fått uppbära mer, än som behagligt kunde vara. För det
beviljade pänninglånet fordrade konung Gustaf icke blott
Viken utan äfven Bohus och Agerhus som pant. Kristian
kände sig ängslig och fruktade att ej med trygghet kunna
vistas i sin svågers hufvudstad. Hans oro lär hafva blifvit
uppväckt af drottning Katarina, hvilken i nervsjuk inbillning städse
fruktade och misstänkte sin gemål. Med obetänksam
uppriktighet yttrade hon till den danske konungen: »Broder! I
mån tacka Gud för den lyckliga stjärnan, under hvilken I
ären född, ty det är ej länge sedan man ämnade eder ett
annat öde». Denna antydning i förening med det något
kärfva värdskapet gjorde, att konung Kristian påskyndade sin
hemresa.
Han återvände till lägret utanför det ännu ej eröfrade
Köpenhamn. Där fick han det öfverraskande budskapet, att
drottning Katarina, hvilken vid god hälsa tagit afsked af
honom, helt plötsligt hade aflidit.
Gustafs fiender, i synnerhet lybeckarne, fingo genom detta
dödsfall ett önskadt tillfälle till utspridandet af förklenliga
rykten. Det berättades, att konungen genom en lyssnande
hofpilt fått underrättelse om sin gemåls samtal med svågern,
och att med anledning däraf ett häftigt uppträde förefallit.
Det omtalades till och med, att konungen skulle med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
