Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utländska envåldsfunder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mehlen och grefve Johan af Hoja, hvilka han gaf
riksrådsvärdighet och upphöjde i sin släkt. Sedan han brutit med de
svenske män, som under reformationsverkets begynnelsetid
stått honom bi, såg han sig å nyo om efter utländska redskap;
han råkade då ut för Konrad von Pyhy och Georg Norman.
I den förstnämnde af dessa båda menade sig konung
Gustaf genom en lycklig tillfällighet hafva funnit den man,
som bäst vore i stånd att ombilda den svenska styrelsen efter
de stora utländska envåldsmonarkiernas mönster. Denne sades
vara en lärd tysk juris doktor, som innehaft en
förtroendesyssla hos konung Ferdinand, Kejsar Karl V:s broder, och
hos denne stått i hög gunst. Han hade ursprungligen hetat
Peutinger, men fått upptaga namnet von Pyhy jämte
dithörande sköldemärke efter en utslocknad italiensk adelsätt. Denna
utmärkelse hade emellertid ådragit honom andra ädlingars
hätskhet, som vållat honom en duell och i följd af denna en
mängd förföljelser och svåra obehag. Då han ej längre kunnat
få erforderligt skydd, hade han, sades det, måst fly från
Tyskland. Försedd med rekommendationsbref af kejsaren,
begaf han sig då (1538) till Sverige och blef där inom kort
konung Gustafs högste förtroendeman. Kansliet ställdes genast
under hans öfverinseende och blef af honom, så godt
omständigheterna det medgåfvo, ombildadt efter kejserligt- romerskt
mönster. Genast i början antydde de långa och ståtliga
titlarna, att man ämnade införa en högförnäm, mångledad
ämbetsmannastyrelse. Konrad von Pyhy lät kalla sig »kongl.
öfverstekansler, regements-, krigs- och sekreteråd». Sedan
gammalt hade titeln kansler varit känd och brukad; men
Laurentius Andreæ och Olavus Petri hade blygsamt nöjt sig
med benämningen konungens sekreterare (secretarius).
Konrad von Pyhy hade mycken världserfarenhet och en
mångsidig begåfning. Han var väl förtrogen med lifvet och
sederna vid de stora furstehofven och förstod själf att skicka
sig som en smidig, intrigförfaren hofman. Den vittra
humanistiska bildning, som utmärkte detta tidehvarf, hade han
tillägnat sig. Det latinska språket var han fullt mäktig, så
att han kunde väl röra sig därmed både i vers och prosa.
Med den tyska kanslistilen var han naturligtvis väl förtrogen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
