Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nya regementsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norman hafva föreslagit, att adeln skulle »annamma sina
gods länsvis efter tysk ordning», hvarmed svårligen kan
menas annat, än att frälsegodsen skulle förvandlas till län,
dem kronan egde att gifva och återtaga. I regementsformen
förbjödos köpmän och borgare att utan konungens medgifvande
tillhandla sig jordagods. Följande året gjordes ett uttalande,
som innebar kronans anspråk på eganderätt äfven till
skattehemmanen, det förklarades nämligen, att, om bönderna ej
rätteligen skötte dem, så skulle hemmanen falla konungen och
kronan till. På eganderätt till allmänningar och betydligare
fiskvatten hade kronan redan förut gjort anspråk; nu
förklarades uttryckligen (1542), att »sådana ägor, som obyggda
ligga, höra Gud, konungen och Sveriges krona till». Det
var en grundsats, som enligt den tidens statsrätt en eröfrare
kunde göra gällande i ett underkufvadt land, men som var
ohörd i det aldrig underkufvade Sverige. Genom ett
understucket »Helgeandsholms beslut» sökte man sedermera under
Johan III:s tid föra denna grundsats ända upp till Magnus
Ladulås.
I Västergötland trädde den nya regementsformen
ofördröjligen uti tillämpning. Det är tvifvelaktigt, om den ens
för konungen själf länge blef synnerligt till behag, åtminstone i sin
ursprungliga gestalt. Han var för mycket van vid det raska
personliga ingripandet, för att kunna rätt finna sig i det tyska
ämbetsmaskineriets tungrodda former och omsvep. Med
Gustaf Olofsson stod han, nu som förut, genom brefväxling i
den lifligaste beröring, men till »regementet», som sådant
vände han sig icke; det synes hafva från början stått tämligen
öfverflödigt vid ståthållarens sida. Biskop Sven, hvilken
skulle tjänstgöra som underkansler, tyckes föga hafva funnit
sig i denna ställning, helst som ståthållaren bar ej blott titeln
utan säkerligen äfven maktbefogenheten af »religionsråd»; han
tog efter några år (1544) afsked från sin biskopsvärdighet
och tillbragte sin öfriga lifstid som en af kanikerna i Skara.
Ännu mindre fann sig menigheten väl vid, att
ämbetsmannamakten sträckte sin kalla, reglementerande hand emellan
konungen och folket. Som lagskipande myndighet har
»regementet» lämnat de märkbaraste spåren af sin verksamhet, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
